Buddhismens filosofi

Buddhismen är en tro och livsfilosofi som grundades av Siddhartha Gautama, eller Buddha som han är mer känd som, för mer än 2500 år sedan i Indien. Med omkring 470 miljoner anhängare anser forskare att buddhismen idag är en av de största världsreligionerna och även om den har historiskt sett varit mest framträdande i Öst- och Sydostasien, växer dess inflytande i väst mer och mer. Kan det vara för att Buddhismen är en väldigt tillåtande tro med idéer och filosofier som överlappar och resonerar med andra trosuppfattningar och livsåskådningar som vi i väst har?


De som lever efter en buddhistisk filosofi tror inte på en högre gud eller gudomlighet, därför blir det ibland lite missvisande när man talar om Buddhismen som en religion då den mer liknar en livsfilosofi och trosuppfattning. Inom buddhismen fokuserar man istället på att uppnå upplysning - ett tillstånd av inre harmoni, fred, balans och visdom. När man inom Buddhismen når detta tillstånd eller andliga nivå sägs det att man har upplevt nirvana.


Religionens grundare, Buddha, anses vara en extraordinär individ, men inte en gud. Ordet Buddha betyder just "upplyst".


Vägen till upplysning uppnås genom att applicera moral, meditation och visdom i sitt vardagliga liv. Buddhister mediterar ofta, just för att söka sig inåt där de anser att den högsta sanningen finns.


Det finns många filosofier och tolkningar inom buddhismen, vilket gör den till en tolerant och utvecklande religion, som vi nämnde innan är det ingen organiserad religion utan en livsfilosofi och ett sätt att leva vilket gör att många kan applicera buddhismens tankegångar och verktyg i sin vardag, oavsett vad man tror på.


Buddhismen har dock någonting som kallas för de fyra ädla sanningarna, som vi strax ska prata mer om, vilket skapar en struktur i filosofin som därmed gör den enklare att förstå och även lättare kan ta till sig buddhismen och använda sig utav den i sitt eget liv. Buddhister talar även om karma (vilket är lagen om orsak och verkan) och reinkarnation, vilket är att man föds på nytt när man dör.


Eftersom Buddhism inte är en religion i den benämningen har den heller ingen fast symbol men det finns några tecken som vanligtvis associeras med buddhism är lotusblomman, dharmahjulet, Bodhi-trädet och faktiskt även hakkorset, som ju är en uråldrig symbol som egentligen står för "välbefinnande" eller "lycka" på sanskrit. Även avbilden av Buddha används när man vill symbolisera buddhismen.


Siddhartha Gautama, buddhismens grundare som senare alltså blev känd som "Buddha", levde för ungefär 2500 år sedan.


Gautama föddes i en välbärgad familj som prins i vad som idag är Nepal. Även om Gautama hade ett lätt liv, blev han den dagen han steg utanför palatsets väggar, rörd över allt lidande och elände han såg runtomkring sig.


Han bestämde sig då för att ge upp sin påkostade livsstil, kliva ner från sin kungliga tron och istället uppleva och uthärda fattigdom. Men när han insåg att detta inte heller kunde ge honom det han sökte, började han vandra på den så kallade "Mellanvägen", vilket innebär det som finns mellan två ytterligheter. Han skapade sig därför ett liv som innebar att han inte ägde mycket men heller inte gjorde honom utfattig eller hungrig, utan en väldigt lätt och avskalad livsstil.


Efter ungefär sex års sökande tror man att Gautama fann upplysning medan han mediterade under ett Bodhi -träd. Resten av sitt liv vigde han senare åt att lära han andra om hur man kunde uppnå detta andliga tillstånd.


När Gautama dog startade hans anhängare en religiös rörelse och Buddhas läror blev grunden för det som skulle utvecklas till dagens buddhism.


Ca 300 år före kristus gjorde Ashoka den store, som var den indiska Mauryanska kejsaren,

buddhismen till Indiens statsreligion. Buddistiska kloster byggdes och missionsarbete uppmuntrades och under de närmaste århundradena började buddhismen sprida sig utanför Indien, vilket gjorde att buddhismen utvecklades och strukturerades om på olika platser, vissa anhängare tolkade olika idéer annorlunda än andra och idag kan vi se olika typer av buddhism beroende på vart i världen man befinner sig.


De tre huvudtyperna som representerar specifika geografiska områden inkluderar: Theravada -buddhismen som vi finner i Thailand, Sri Lanka, Kambodja, Laos och Burma. Mahayana -buddhismen är den som är mest utbredd i Kina, Japan, Taiwan, Korea, Singapore och Vietnam. Och tibetansk buddhism ser vi i Tibet, Nepal, Mongoliet, Bhutan och delar av Ryssland och norra Indien.


Var och en av dessa typer av buddhism har olika tolkningar av Buddhas läror men man ska även komma ihåg att Buddhismen själv faktiskt har olika delar i sin grundfilosofi, vilket är bland annat Zen -buddhismen och Nirvana -buddhismen. Detta gör Buddhismen så självklar för många, för att det just finns så många olika delar att ta till sig som man känner resonerar bäst med en själv.


Buddhas läror är kända som "dharma" och han förespråkade att visdom, vänlighet, tålamod, generositet och medkänsla var viktiga dygder.


Praktiserar man buddhism brukar man leva efter fem moraliska grundprinciper. Inom Buddhismen är att leva även att agera, och våra handlingar kan ha antingen skadliga eller fördelaktiga konsekvenser för både oss själva och andra. Buddhistisk etik handlar om principer och metoder som hjälper en att agera på ett sätt som hjälper snarare än stjälper. De fem moraliska grundprinciperna är inte regler eller lagar, utan så kallade "träningsprinciper", som genomförs fritt och men med intention, medvetenhet, intelligens och känslighet.


Den buddhistiska traditionen grundar sig i att livet är komplext och medför många svårigheter, och säger inte likt andra religioner att det endast finns ett enda handlingssätt som är det rätta. Istället för att tala om handlingar som rätt eller fel, talar buddhismen om att vara skicklig eller oskicklig och att dessa är under konstant utveckling och kräver övning under hela livet.


De fem moraliska grundprinciperna inom Buddhismen är


1. Att inte döda eller skada andra levande varelser. Detta är den första grundläggande etiska

principen för buddhismen, och alla andra föreskrifter är utarbetningar av detta. Det här innebär att inte agera våldsamt där så är möjligt, och många buddhister är vegetarianer av denna anledning. Den positiva motsvarigheten är då kärlek.


2. Att inte ta från andra. Att stjäla är ett sätt att ta från andra, men även att dra nytta av människor på ett egoistiskt sätt, utnyttja dem eller manipulera dem. Alla dessa kan ses som sätt att ta från andra. Den positiva motsvarigheten är då givmildhet.


3. Att inte missbruka sexualitet. Under århundraden har olika buddhistiska skolor tolkat denna föreskrift på många sätt, men i huvudsak betyder det att inte skada sig själv eller andra inom sexuell aktivitet. Det inkluderar att undvika att bryta åtaganden inom sexuella relationer och att undvika att uppmuntra andra att göra detsamma. Den positiva motsvarigheten till princip är tillfredsställelse.


4. Att inte ljuga. Tal är det avgörande elementet i våra relationer med andra, och ändå är talet någonting vi ofta har svårt med, och vi lurar ofta oss själva eller andra utan att ens inse att det är det vi gör. Sanning, den positiva motsvarigheten till denna princip, är därför avgörande om man vill leva moraliskt. Men att inte ljuga är faktiskt inte det enda, för det finns nämligen ytterliga grundprinciper inom Buddhismen som kallas för dharmas, och här nämns inte mindre än fyra talprinciper. De kommer vi till snart.


5. Att avstå från dryck och droger som påverkar sinnet negativt. Den positiva motsvarigheten till denna princip är mindfulness eller medvetenhet. Mindfulness är en grundläggande egenskap för att utvecklas på buddhismens väg, och genom att konsumera alkohol och droger går direkt emot detta.


Så vad är då talprinciperna? Jo, att inte tala hårt. Den positiva motsvarigheten är att utveckla vänligt tal. Att inte tala oseriöst. Den positiva motsvarigheten är att utveckla meningsfullt tal. Att inte tala smutsigt, det vill säga att exempelvis inte använda sig utan svordomar, nedlåtande uttryck eller slang. Den positiva motsvarigheten är att utveckla ett harmoniskt tal. Att inte tala med lockande eller snärjande ton. Den positiva motsvarigheten är att utveckla ett lugn i sitt sätt att tala. Att inte tala med hat. Den positiva motsvarigheten är att utveckla medkänsla. Och den sista är att inte fara med osanning eller föra vidare falska åsikter. Den positiva motsvarigheten är att utveckla visdom i sitt sätt att tala.


Sedan var det ju då de fyra ädla sanningarna som vi nämnde i början och dessa är sanningen om lidande, sanningen om lidandets orsak, sanningen om lidandets slut och sanningen om den väg som befriar oss från lidande. Dessa principer hjälper till att förklara människans lidande men även hur vi med buddhismens verktyg kan övervinna dessa.


Buddha lärde ut att lidandets slut kan uppnås genom att följa en åttafaldig väg. I ingen särskild ordning lär buddhismens åttafaldiga väg oss om hur vi genom etiskt och moraliskt uppförande och handlingar och mental träning kan uppnå vishet. Dessa åtta principer som vi måste arbeta med under livets gång är rätt förståelse, rätt tanke, rätt tal, rätt handling, rätt försörjning, rätt ansträngning, rätt mindfulness och rätt koncentration.


Buddhister vördar många heliga texter och skrifter, några av de viktigaste är Tipitaka, Sutras och de dödas bok. Tipitakas texter anses vara den tidigaste samlingen av buddhistiska skrifter och det finns mer än 2000 Sutras, som är heliga läror som främst Mahayana-buddhister följer. Och De dödas bok är en tibetansk samling texter som beskriver dödens stadier i detalj.


Buddhismen handlar om både andligt utövande och andlig utveckling som leder till Insikt i

verklighetens sanna natur. Buddhistiska metoder som meditation är sätt att utveckla och förändra sig själv som i sin tur hjälper en att utveckla medvetenhet, vänlighet och visdom. Erfarenheten som utvecklats inom den buddhistiska traditionen under tusentals år har skapat en makalös resurs för alla som vill följa en väg eller stötta sig mot en livsfilosofi - en väg som i slutändan resulterar i upplysning. En upplyst varelse ser verklighetens natur helt klart, precis som den är, och lever fullständigt och naturligt i enlighet med den visionen. Detta är målet för det buddhistiska andliga livet, som representerar slutet på lidandet för alla som uppnår det.


De grundläggande principerna i den buddhistiska filosofin är enkla och praktiska: ingenting är fast eller permanent; handlingar får konsekvenser; förändring är möjlig. Så buddhismen vänder sig till alla människor oavsett vem du är eller vartifrån man kommer. Buddhismen lär ut praktiska metoder som gör det möjligt för alla människor att både förstå och använda dess läror för att omvandla sin upplevelse, att vara fullt ansvariga för sina liv.



Buddhismen är vägen till transformation, konstant föränderlig. . Det betyder att det inte räcker med att förstå det intellektuellt. Att följa den buddhistiska vägen innebär att vi måste även engagera både våra känslor men även vår fantasi. Att ha det känslomässiga engagemanget innebär att ha hängivenhet eller tro, och ritual är ett sätt att direkt engagera känslorna.


Buddhistiska ritualer består vanligtvis av tre huvudelement: recitation, chanting och gåvor. De verser som reciteras är vanligtvis förknippade med buddhismens principer och ideal; och de ger uttryck för den andliga strävan som gör någon till en buddhist. Buddhister brukar sjunga på antingen Pali eller sanskrit (två forntida indiska språk) och sång är ett sätt att knyta en känslomässig koppling till buddhistiska principer. Ibland sjunger buddhister mantran, symboliska framställningar av upplysning i ljudform. Fysiska gåvor består vanligtvis av blommor, som symboliserar både skönhet och oändlighet; ljus, som symboliserar upplysningens utstrålning; och rökelse som genomsyrar luften på samma sätt som ett liv levt etiskt berör världen.


Buddhismen lär att sinnet och kroppen inte kan förstås oberoende av varandra. Detta innebär att såväl som att odla sinnet genom meditation är den fysiska dimensionen av att vara, också mycket viktig.


Ett växande antal av nya Buddhister är västerlänningar, just för att filosofin mer liknar ett värdigt sätt att leva än en trosuppfattning kopplat till en strikt religion.


Det finns många saker i livet som ligger utanför vår kontroll. Det är dock möjligt att ta ansvar för och ändra sitt sinnestillstånd. Enligt buddhismen är detta det viktigaste vi kan göra, och buddhismens filosofi lär oss att detta är den enda lösningen mot ångesten, hatet, missnöjet, sömnigheten och förvirringen som drabbar det mänskliga tillståndet.


Meditation är ett sätt att förändra sinnet och ofta det centrala inom buddhism. Buddhistiska

meditationsmetoder är tekniker som uppmuntrar och utvecklar koncentration, klarhet, känslomässig positivitet och som k an ge oss en tydlig insyn i saker och ting. Genom att engagera sig i en viss meditationsövning lär man sig sinnets mönster och vanor, och övningen ger oss ett sätt att odla nya, mer positiva sätt att vara. Med disciplin och tålamod kan dessa lugna och fokuserade sinnestillstånd fördjupas till djupt transformerande och sådana upplevelser kan ge oss olika typer av uppvaknande som leder till nya sätt att se på livet och även hjälpa oss att förändra våra levnadssätt.


Under årtusenden har oändligt många meditationsmetoder utvecklats inom den buddhistiska traditionen. Alla kan beskrivas som "mind-training", men de har många olika tillvägagångssätt. Grunden för dem alla är dock att utkomsten ska ge oss ett lugnt och positivt sinnestillstånd. Och precis som Buddha en gång sa – mästra ditt sinne och du kan mästra ditt liv.