Kristallernas magiska historia

Hur kristaller bildas djupt inne i moder jord är en komplex historia i sig och det finns många olika sätt kristaller kan bildas på, men det som är klart är att kristaller är ett resultat av naturens innersta krafter. Kristaller föds ur kaos och förändras i takt med att de transformeras från flytande till fast form.


Varje kristall har sin egen vibrationsfrekvens, och detta är en enorm bidragande faktor till hur kristaller kan hjälpa till att läka och stärka oss människor, och även djur, genom att höja våra egna frekvenser och rensa bort gamla blockeringar. Kristaller är fyllda av uråldrig kraft och energi, men även med universums hemligheter, och bryggan mellan vetenskap och andlighet.


Kristaller formas i jorden under miljontals år och deras resa påbörjas redan långt nere i jordskorpan. Magma tränger sig upp genom jordens sprickor vilket resulterar i lava som sedan stelnar och innehåller en blandning av olika mineraler.


Platsen där magman och skorpan möts är vild och kraftfull i energi och i ständig rörelse. Höga tryck och temperaturer spelar in i skapandet av de mineralrika vätskorna som sipprar in i sprickorna i skorpan för att sedan svalna – och det är då kristalliseringen börjar ta form. Under miljontals år pågår denna kristalliseringsprocess då även kristallernas molekylstruktur bildas.


Det finns så mycket som kan påverka skapandet av kristaller – allt från miljön till temperaturen och hur atomerna ordnar sig som kan påverka ljus, olika färger och textur i det slutgiltiga resultatet, vilket även bidrar till de olika kristallernas unika utseenden och egenskaper.


Under tusentals år har kristaller beundrats för sin skönhet och använts för sina helande egenskaper. I dagens hektiska och moderna värld finner vi ofta tröst i det som är uråldrig och naturligt, och vänder oss numera mer än gärna till gamla seder och knep. Det förflutna kan ge oss människor enkla verktyg för att lugna, läka och stärka oss och komma i mer kontakt med oss själva. På grund av detta är det även viktigt att faktiskt veta mer om hur den historiska vägen för kristaller och helande stenar sett ut för att vidare kunna djupdyka ner i de olika egenskaperna som varje kristall har.


De äldsta amuletterna arkeologer funnit i utgrävningar är av baltisk bärnsten, några så gamla som 30 000 år och pärlor gjorda av bärnsten upptäcktes i Storbritannien som man tror är 10 000 år gamla, vilket sträcker sig till slutet av den senaste istiden. Avståndet de reste för att nå Storbritannien visar deras värde för den tidens folk. Jet, eller beckkol som det också kallas, har man funnit i form av pärlor, armband och halsband i paleolitiska gravplatser i Schweiz och Belgien och man det har även funnits malakitgruvor i Sinai sedan 4000 f.Kr.


De första historiska skrifterna och avbilderna som man funnit om kristaller i ceremoniellt syfte kommer från de forntida sumererna, som använde sig av kristaller i olika ritualer och i magiska formler. De forntida egyptierna var förtjusta i halvädelstenar, främst Lapis lazuli, turkos, karneol, smaragd och kvarts som de utsmyckade sig med, både som armband, halsband, huvudbonader men även ceremoniellt i de heliga gravarna, främst som beskydd för de som skulle träda in i nästa värld. Egyptierna använde även kristaller, ädelstenar och amuletter för att främja hälsa, speciellt krysolit som numera är känd som topas, eller peridot för att motverka mardrömmar och rensa ut onda andar. Egyptierna använde en unik ögon-makeup som kallades kohl, ett ord som härstammar från arabiskan. Området strax under ögat målades svart med hjälp av slipad galena, vilket är en from av blymalm. Övre ögonlocket målades i en mörkgrön färg med mald malakit. Denna användning av kosmetika ansågs ge skydd mot sjukdomar och insekter och även skydda från solens strålar. Av lapis lazuli gjorde man grötomslag med och gned in i hjässan för att ta bort andliga orenheter. Faraoner var kända för att använda kristaller som verktyg allt från att samla sina tankar och sinnen och göra kloka val till att utsmycka sina kläder och attiraljer med.


Men de forntida grekerna var de som faktiskt utnämnde de olika namnen och egenskaperna på de kristaller vi känner till idag, och det är även här ordet ”kristall” kommer ifrån, vilket nämligen är det grekiska ordet för is, eftersom man trodde att klarkvarts var vatten som hade frusit så djupt att det aldrig tinade. Ordet ametist betyder 'inte berusad' och bars som en amulett för att förhindra både fylla och baksmälla. Hematit kommer från ordet för blod, på grund av den röda färgen som produceras när det oxiderar. Hematit är en järnmalm och de gamla grekerna förknippade järn med Väduren, krigsguden. Grekiska soldater skulle gnugga hematit över sina kroppar före strid med tron om att det skulle hjälpa dem och skydda dem från deras fiender. Grekiska sjömän bar också en mängd olika amuletter för att hålla dem säkra till sjöss.


En av de mest traditionella kristallerna, och även en av de mest populära idag, med en historia som går tillbaka till antikens Grekland, är ametist. Ametisten var från början en väldigt ovanlig ädelsten men dess värde sjönk i mitten av 1800-talet då stora fynd av den vackra lila kristallen hittades i både Brasilien och Uruguay.


På grund av dess förtrollande lila färg är ametisten associerad

med Bacchus, den grekiska vinguden. Stora dryckeskärl som

användes för vatten och vin ristades ofta ur denna sten.

Romerska matroner trodde att bärande av ametist skulle

förhindra otrohet, och Cleopatra sägs ha burit en ring av

ametist graverad med bilden av Maend, en persisk gud som

ansågs vara en källa till upplysning och kärlek.


Jade var en kristall som värderades högt i det antika Kina då man kopplade den till odödlighet, eftersom föremål gjorda av jade varade så länge och man trodde även att jade gav lycka, renhet och intelligens. Det sägs att den mytomspunna drottningen Hsi Wang Mu drack en blandning av krossad jade och örter som gjorde att hon levde i tusen år. Kinesiska kejsare begravdes ibland i jadepansar och jade är fortfarande en betydande kristall i Kina än i dag och var inbäddad i de olympiska medaljerna från 2008 års-spelen i Peking.


Helande stenar och kristaller var en viktig del av ayurvedisk historia i det antika Indien. Det vediska astrologiska systemet, som tidigare inkluderades i Ayurveda, kunde med hjälp av en

persons unika astrologiska diagram bota fysiska, mentala och andliga tillstånd. Varje planet var enligt detta diagram kopplad till en eller flera kristaller som man trodde kunde förstärka effekterna av planeterna och användes därför fysiskt på kroppen för att stärka och skydda.


Ayurveda använde också ädelstenstinkturer som framställdes antingen genom att blötlägga vissa kristaller, mala ner andra, och även av askan från brända stenar och ädelstenar.


Den första boken som skrivits om kristaller och helande stenar författades av Theophrastus, en elev till Aristoteles. Boken, Peri Lithon, som betyder ”Av stenar", fungerade som en kartläggning av ädelstenarnas helande kraft och skrevs troligen runt 315 f.Kr.


År 77 e.Kr. skrev den romerska naturfilosofen och författare Plinius den äldre ”Historia Naturalis”. Detta är en serie böcker som handlar om kunskapen om människor från sin tid. Den sista boken var tillägnad ädelstenar och fungerade som en resurs under medeltiden. Till exempel rekommenderade grekerna att gnugga magnetit på huden för att få bort all smärta. Detta är också troligtvis det första omnämnandet av användning av magneter vid läkning.


Under fjärde till sjätte århundradet e.Kr. började kristna avhandlingar om ädelstenar skrivas. Det finns mycket i Bibeln om ädelstenar, särskilt i den andra Moseboken och även Uppenbarelseboken.


I Europa, från 1000-talet till renässansen, uppstod ett antal medicinska avhandlingar som fördjupade sig i egenskaperna av kristaller och ädelstenar i samband med behandling av vissa sjukdomar. Normalt användes kristaller tillsammans med naturläkemedel. Författare var Hildegard von Binghen, Arnoldus Saxo och John Mandeville. Det finns också referenser där man tar upp kristallernas olika egenskaper som kan hjälpa till att stärka och skydda. Då man var färgad av den kristna tron, fanns det även en idé om att vissa ädelstenar var besudlade av Adams synder eller kunde fånga upp demoner eller andra entiteter om de berördes av syndare eller icke-trogna. Därför var det viktigt att de renades och helgades innan man använde dem i läkande syfte. Detta kan vi se spår av än idag då vi fortfarande använder oss utav olika ritualer när det kommer till att rena eller programmera våra kristaller.


Amuletter förbjöds av den kristna kyrkan 355 e.Kr., men ädelstenar fortsatte att spela en viktig roll, med safir som den privilegierade pärlan för kyrkliga ringar på 1100 -talet. Marbodus, biskopen i Rennes på 1000 -talet, hävdade att agat skulle göra den som bar den mer behaglig, övertygande och till förmån för Gud.


Kristaller och ädelstenar har spelat en roll i alla religioner. De nämns i hela Bibeln, i Koranen och många andra religiösa texter. Ursprunget till födelsestenar är Arons bröstsköld, eller

"översteprästens bröstsköld" som nämns i Exodusboken. I Koranen består den 4:e himlen av karbunkel som är kristallen granat. Kalpa-trädet inom hinduismen, sägs vara helt och hållet gjord av ädelsten, och en buddhistisk text från 800- talet beskriver en diamanttron som ligger nära kunskapens träd, neem -trädet under vilket Buddha mediterade. Kalpa Sutra, inom jainismen, talar om Harinegamesi, den gudomliga befälhavaren, som beslagtog 14 ädelstenar, renade dem från deras dåliga egenskaper och behöll endast deras finaste kvalitéer för att hjälpa och stärka honom.


År 1609 föreslog en hovläkare till Rudolf II i Tyskland, att alla egenskaper en ädelsten hade berodde på närvaron av goda eller onda änglar och inte stenen i sig. De goda änglarna kunde välsigna en sten och ge dem goda egenskaper och hjälpa till att hela, medan de onda änglarna lockade människorna med att tro på stenens kraft istället för Gud. Senare uttryckte även Thomas Nicols, en professor vid Cambridge University på mitten av 1600-talet, att ädelstenar endast var döda ting som inte kunde inneha läkande egenskaper. Detta ledde till att under upplysningstiden började användningen av kristaller i läkande och stärkande syfte sakta men säkert falla bort från Europa.


På 1980-talet svepte den så kallade New-Age-vågen över både USA och Europa och i och med detta började användningen av kristaller och ädelstenar återuppstå som en läkande och helande metod. Mycket av kristallernas magiska egenskaper grävdes fram och nya böcker skrevs om ämnet. Kristallhealing började implementeras och forsknings med goda resultat gjordes på kristallernas helande egenskaper och positiva effekter på människans kropp och själ.


Idag är kristaller mer populära än någonsin och har fått ett stort uppsving inom den spirituella världen och på sociala medier, och ses inte längre som enbart alternativt utan börjar bli mer och mer acceptabelt som komplementär terapi.


Kolla in vårat sortiment av kristaller i butiken


246 visningar0 kommentarer